svårt att ta farväl?
Varför ska det jämt vara så svårt att säga hejdå eller ta farväl åt någon? :/
det undrar jag ofta över, att varför tåras ögonen då man säger adjö till någon
viktig person, och efter tårarna kommer en massa saknad.
Saknaden är ju en jättejobbig känsla, men tänk om man inte skulle känna
saknaden. Det är ju egentligen en bra känsla på ett vis, den visar hur
mycket man bryr och tycker om någon. Eller har jag fel?
Det är ju likadann känsla, eller kanske inte likadann känsla att ta farväl av
någon som har dött och någon person man åker ifrån, tex. någon som flyttar
eller om man åker på resa osv.
Men saknaden vill ju inget illa, den gör att man kan vara glad då man ser
personen nästa gång och skratta med den igen. Och med en död person
kanske det menas att man blir glad igen då man inser att man ska leva för
den avlidne och inte lida. <3
Jag har tagit många farväl i mitt liv, ett jag minns väldigt väl var då mamma
ringde och sa att min kusin hade fallit över däck och drunknat.. Jag glömmer
aldrig känslan då mamma ringde och sa det, än fäller jag tårar för honom men
jag har fått en ny gnista att leva för, den gnistan är DU Jocke <3
Lika har jag sagt farväl till underbara vänner som betyder massor för mej tex.
på sommrarna då jag åker upp till österbotten och allt. Men då börjar man ist.
längta tills man får träffa dem igen!
Så för alla som saknar någon (André tex.), försök se ett ljus att leva för,
det finns där om man letar! <3
det undrar jag ofta över, att varför tåras ögonen då man säger adjö till någon
viktig person, och efter tårarna kommer en massa saknad.
Saknaden är ju en jättejobbig känsla, men tänk om man inte skulle känna
saknaden. Det är ju egentligen en bra känsla på ett vis, den visar hur
mycket man bryr och tycker om någon. Eller har jag fel?
Det är ju likadann känsla, eller kanske inte likadann känsla att ta farväl av
någon som har dött och någon person man åker ifrån, tex. någon som flyttar
eller om man åker på resa osv.
Men saknaden vill ju inget illa, den gör att man kan vara glad då man ser
personen nästa gång och skratta med den igen. Och med en död person
kanske det menas att man blir glad igen då man inser att man ska leva för
den avlidne och inte lida. <3
Jag har tagit många farväl i mitt liv, ett jag minns väldigt väl var då mamma
ringde och sa att min kusin hade fallit över däck och drunknat.. Jag glömmer
aldrig känslan då mamma ringde och sa det, än fäller jag tårar för honom men
jag har fått en ny gnista att leva för, den gnistan är DU Jocke <3
Lika har jag sagt farväl till underbara vänner som betyder massor för mej tex.
på sommrarna då jag åker upp till österbotten och allt. Men då börjar man ist.
längta tills man får träffa dem igen!
Så för alla som saknar någon (André tex.), försök se ett ljus att leva för,
det finns där om man letar! <3
Kommentarer
Trackback
